Jävla karlar

If you want to read it, it's also available in English as Bloody Awful in Different Ways. Apologies for the Swedish quotes.

Mamma släcker lampan när hon går. Jag tänder den igen när hon har gått. Det gör jag alltid. Hon säger att det inte finns några monster men det hjälper inte. Vi har ett trovärdighetsproblem i huset. Det är något som rör sig i skuggorna.

Guys, I loved this book so much. I don't read that many Swedish books these days and when I do, it's a hit or miss. But this, this one I inhaled. I loved the writing, the story, how it was structured, the characters that I felt like I knew growing up.

I find myself remembering my scattered childhood of moving around. Very different from Waldens life, but also, in some ways, very similar.

Men hon är inte glad att jag finns. Jag är inte ens säker på om hon vet att jag finns och det ăr den osäkerheten som får galenskapen att stiga mot ytan. Jag är så oerhört medveten om att hon finns. Jag är expert på att hon finns och det vore djupt orättvist om hon inte åtminstone anar min existens.

At one of my writing groups we talked about the challenge of writing about childhood. You want to capture the child's point of view, and simultaneously, the context you've learned since then. It's a tricky balance. Andrev Walden does this so smooth I can't even explain how.

Jag frågar var jag ska sova och hon säger att vi ska sova skavfötters. Konstnären frågar var han ska sova och mamma skrattar. Jag tycker att det är konstigt frågat för jag vet inte hur pappor börjar och slutar men en dag ska jag förstå att den sortens skämt tillhör människans parningsläten.

Och ju tryggare han blir i rollen som fadersfigur desto oftare försöker han skämta med oss, vilket har skapat ett helt nytt stressmoment i vardagen.

TUNGAN ÄR SVAL. Den smakar mjukglass och vita Prince. Hon blundar men det gör inte jag. Jag vet att man ska men jag vill se allt. Det ska dröja många år innan jag kysser en annan tjuvtittare och begriper hur sinnessjukt det ser ut.

Reading this, I felt like I was there, a child becoming a teenager, with all it's awkwardness. I laughed, a lot. Do read it.